”Boken om oss” är Stadsbibliotekets första satsning på upplevelsedesign. I Entrén möts besökarna av en digital bok med touch screen. Med en enkel handrörelse bläddrar du i boken, som under temat Förvandling låter dig läsa utvalda citat från fack- och skönlitteratur: här möts Astrid Lindgren och Charles Darwin, Stieg Larsson och Shakespeare, men också Malmöborna själva har möjlighet att delta aktivt. Användaren kan ladda ner en bild eller skriva några rader som med Fjärilsbokens hjälp sedan får liv och flyger ut i biblioteket, projiceras på väggar, tak, golv – överallt där ljus och teknik tillåter.

Den digitala boken ger Malmöborna möjlighet att vara med och skapa ett konstverk. Men den är också det första steget i en process som handlar om att utnyttja den moderna tekniken till fullo och – inte minst viktigt – att göra tekniken tillgänglig för alla.

Som konstverk kopplar boken samman bibliotek, berättelse och medskapande. Vi hoppas även den ska inspirera och överraska nuvarande och nya besökare och visa en väg till nya kanaler, där vi kan dela med oss av våra hopp och drömmar.

”Boken om oss” är en del av det tema Stadsbiblioteket arbetar med under några månader, nämligen temat ”Förvandling”. I bibliotekets program för våren, vimlar det av programpunkter och andra aktiviteter, som ryms inom detta tema.  ”Boken om oss” innehåller redan nu 101 litterära citat liksom dagsaktuella citat från tidningar. De säger alla något om förvandling.

Som alla vet bor Stadsbiblioteket i Malmö i osedvanligt vackra byggnader. Ljusprojektionerna från ”Boken om oss” är ett första försök att utnyttja byggnadernas potential till att tillfälligt skapa en stämning, en visuell upplevelse, en annan form av uttryck och kunskap.

Längre fram kommer vi naturligtvis att bygga vidare på de erfarenheter vi får i och med denna debut. Och vi vill experimentera med hur vi kan använda denna nya teknik till alternativa former av förmedling i andra sammanhang.  Vi överväger exempelvis om vi kan använda tekniken i samband med höstens val, i Lärcentrum-sammanhang, till Internationell författarscen osv.

”Internets utbredning och de digitala medierna är en utmaning för biblioteken. Information är inte längre en bristvara, och användaren kan få tillgång till de digitala medierna oberoende av deras fysiska placering. Det betyder, att det lokala bibliotekets samling av fysiska medier inte längre har samma betydelse för användaren som tidigare… I kraft av det stora medieutbudet och den enkla tillgången till information, så är bristvaran inte längre information, utan användarens uppmärksamhet. Det är hård konkurrens på internet och biblioteket måste spela en mer aktiv roll i förmedlingen eftersom man inte kan förvänta sig att användaren själv uppsöker biblioteket”.

Citatet kommer från en alldeles ny dansk rapport publicerad av ”Udvalget om folkebibliotekerne i vidensamfundet”. Rapporten kan hämtas hos Styrelsen for Bibliotek og Medier.

Utskottet föreslår att danska biblioteksanvändare i fortsättningen bara ska söka på ett ställe när de vill ladda ner gratis musik eller ljudböcker från biblioteket. Landets folkbibliotek ska erbjuda en ingång till det växande utbudet av digitala medier, e-böcker, film, musik, data- och tv-spel, som biblioteken ställer till förfogande.

Danska bibliotek ligger redan i framkant med sitt digitala utbud till sina användare. www.bibliotek.dk är ett gott exempel, som det kommer att byggas vidare på. Den gemensamma ingången till biblioteken på nätet kommer att betyda att medborgaren möter biblioteket på många nya platser på internet. Därmed blir de digitala medierna mer synliga, vilket återigen stärker förmedlingen och intresset för biblioteket.

Förverkligandet av den digitala visionen betyder inte mer resurser till området. Ambitionen är däremot att använda de existerande resurserna på ett nytt sätt, bland annat genom att säkra en nationell koordinering av folkbibliotekens IT-utveckling. Det kan innebära både ett gemensamt bibliotekssystem och att alla faciliteter och all funktionalitet bara utvecklas en gång. Därefter kan de användas av alla. 

Man förväntar sig dock en ökad kostnad för biblioteken, som ska betala för utnyttjandet av rättighetsbelagda digitala medier i och med att en större exponering på nätet kommer att betyda ökad användning. Det digitala biblioteket ska lanseras så snabbt som möjligt med en plan för integrering av digitala medier som film, spel, musik, litteratur och ett digitaliserat kulturarv.

Det ska förmodligen etableras en gemensam organisation för all nationell biblioteksservice med utgångspunkt i ett tätt samarbete kring gemensam data och arkitektur och en samordnad förmedling. IT-strategin bygger på open access och en serviceorienterad arkitektur, vilket betyder ett modulärt uppbyggande av program och funktionalitet som utvecklas i öppna standarder. Utöver ett baspaket avgör det lokala biblioteket vad det vill erbjuda av det som utvecklats gemensamt och vad biblioteket självt vill utveckla.

Det danska exemplet visar potentialen i gemensamma nationella lösningar och understryker än en gång behovet av den gemensamma nationella koordineringen i Sverige som är under utveckling på och omkring Kungliga Biblioteket i Stockholm. Det finns mycket att ta itu med!

Som invånare i de välordnade skandinaviska länderna har vi en benägenhet att ta våra mänskliga rättigheter fullständigt för givna. Vi har ju haft dem i hela vårt liv – i alla fall de av oss som är födda i Norden efter andra världskriget.

Men bara tanken att tryckfriheten under andra världskriget faktiskt sattes ur spel, till och med i Sverige, som ju som första land införde tryckfrihet 1810, är en viktig påminnelse om att de mänskliga rättigheterna alltid och i alla tider riskerar att angripas. Mer eller mindre.

Yttrandefrihet och likabehandling är två odiskutabla grundpelare i folkbibliotekens fundament. Därför är folkbibliotek och demokrati tätt förbundna. Men på folkbiblioteken som på alla andra ställen i samhället kan vi kanske emellanåt bli alltför mentalt tillbakalutade, bekvämt passiva i vårt förhållande till själva utgångspunkten för ett bibliotek.  

Inte så att vi kuvar yttrandefriheten, absolut inte, men kanske är vi inte alltid tillräckligt aktiva när det gäller att ge plats för mer kontroversiella, avantgardistiska eller politiskt inkorrekta röster?

Voltaire, en av de franska upplysningsfilosoferna som var med och formulerade de mänskliga rättigheterna, lär ha sagt: ”Jag delar inte dina åsikter, men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem”.

Som bekant levde Voltaire i Frankrike på 1700-talet, men många människor i världens diktaturstater yttrar sig fortfarande 2010 med livet som insats. Författare, journalister och illustratörer förföljs, fängslas och mördas på grund av sina åsikter. Det finns idag 7–800 författare i världen som förföljs eller sitter i fängelse på grund av sin författarverksamhet i länder där medborgarnas yttrandefrihet inte respekteras.

Många internationella organisationer har engagerat sig i kampen för yttrandefriheten. En av de lite yngre organisationerna är ICORN, som står för The International Cities of Refuge Network. ICORN är en sammanslutning av städer som erbjuder en fristad för hotade författare, så kallade ”fristäder”.

Kanske blir Malmö också en ”fristad”. Kommunstyrelsen fattar beslutet den 3 mars.

Att få en fristadsförfattare till Malmö kommer för det första att vara ett erbjudande om fristad för en förföljd utländsk författare, ett ställe där det finns möjlighet att uttrycka sig konstnärligt utan att behöva frukta för censur och statliga övergrepp, något som han eller hon annars måste utsätta sig för.  

En fristadsförfattare i Malmö kommer också att vara ett spännande bidrag till stadens litterära miljö. I bibliotekssammanhang kan det också inspirera till en diskussion om hur vi på biblioteken i Malmö kan bli modigare och modernare i vårt bidrag till kampen om yttrandefriheten.

Torsdag 11 mars och tisdag 4 maj presenterar Stadsbiblioteket två program inom ramen för ”Shahrazad – stories for Life”, ett ICORN-projekt som värnar yttrandefrihet och mänskliga rättigheter genom att skapa utrymme för berättelser skrivna av förföljda författare. Hjärtligt välkommen!

Under lång tid har jag lyckats undvika att skapa en Facebook-profil. Medan många människor i min omgivning ivrigt kommunicerat på Facebook har jag klamrat mig fast vid en principiell hållning att hålla denna potentiella tidstjuv på avstånd. Det finns tillräckligt med arbete ändå.

Hösten 2009 skapade Stadsbiblioteket i Malmö sin Facebook-profil. Biblioteket ska finnas där användare, gamla och nya, finns. Vi ville skaffa oss erfarenhet och lära oss hur Facebook kan användas i ett biblioteksperspektiv.

Som ansvarig högsta chef, måste jag följa mitt bibliotek. Det ska man ju – i vått och torrt! Och det förutsätter att även jag skaffar mig erfarenhet om sociala medier.

Och vi har redan lärt oss mycket – bland annat har Facebook hjälpt till att sänka barriären i kommunikationen mellan användare och bibliotek. Genom Facebook får vi blixtsnabb feedback på bibliotekets bidrag. Och vi kommer närmare vår publik.

Facebook har också visat sig vara en god kanal för att på ett snabbt och billigt sätt berätta om bibliotekets många program. Det är visst det man i den kommersiella världen kallar för viral marknadsföring. Det kan vi få ut mycket mer av . Till glädje för bibliotekets användare.

De svenska medierna gör nu plats i spalterna och håller fram mikrofonerna för en diskussion om Facebook på jobbet. Ska anställda få öppna Facebook på arbetstid?

Vi lever i ett hyperkomplext kommunikationssamhälle. På Stadsbiblioteket i Malmö tycker vi att Facebook och andra sociala medier är en naturlig del av samhällslivet – både på jobbet och privat.

Digital bildning är en viktig faktor för att som medborgare kunna klara sig i det moderna samhället. Den 18 februari öppnar Stadsbiblioteket av samma anledning ett lärcentrum som kan medverka till att stärka medborgarnas digitala bildning, bland annat genom att använda sociala medier. Vi planerar också att bredda utbudet för barn så att även de kan få en relevant digital bildning.

Bibliotek är en kommunikativ institution. Därför skulle det vara perspektivlöst att införa att förbud om användning av sociala medier på arbetstid. Vi ska tvärtom uppmuntra detta för att försäkra oss om god kompetens på ett viktigt område.  

Men i sista hand är även detta en fråga om klara mål, gott samarbete och sunt förnuft.  

Alla anställda ska känna till arbetsplatsens vision och mål och varför vi sysslar med sociala medier. Alla ska bidra till att skapa resultat inom de prioriterade målområdena och det ska finnas en samarbetsanda och ett ömsesidigt förtroende, som gör att varje individ själv kan bedöma hur och hur mycket sociala medier kan och ska ingå i hans eller hennes arbete.  OCH så är det med Facebook som med allt annat på en arbetsplats, om det missbrukas av enstaka personer är det ledningens uppgift att hitta passande lösningar.

Mer mystiskt behöver det inte vara. Och nu ska jag snart sätta igång med Twitter, pust!

Medan bokförlagen utkämpar en tillbakablickande kamp för sin överlevnad öppnar många stora tidningshus (i Sverige och utomlands) nya kommunikationskanaler som betyder en ökad tillgänglighet till miljön omkring litteraturen och ett ökat intresse för den litterära produktionen. 

Tidningarna appellerar till läsarnas medskapande och intresserade aktörer bjuds in till den litterära diskussionen genom exponering av exempelvis egna bloggar och genom uppmaningar att kommentera, reagera och använda sociala fora. På så sätt sprids både den litterära diskussionen och tidningarna som källor och plattformar för den.

Det rör på sig också på folkbiblioteken. De är igång med att utveckla en ny förståelse för den roll biblioteken kan och ska ta, för att leva ett aktivt liv med litteraturen. Litteratursiden.dk är inte ny, men fortfarande ett utmärkt danskt exempel på hur ett vitt förgrenat nätverk kan tillföra värde, nu även i tryckt form. Framöver kommer vi att få se andra täta samarbeten mellan bibliotek, litterära miljöer, läsare och andra partner för att det är en metod att få mer kraft och substans i bibliotekens litterära engagemang. Och det behövs! 

Samtidigt är det nödvändigt att utnyttja de möjligheter folkbibliotekens finansiering ger för att experimentera med okända former som inte är kommersiellt gångbara. Vi ska ta ut svängarna.

I Malmö etablerade vi Internationell författarscen hösten 2009. Det var faktiskt inte så trivialt som det kanske först uppfattades. ”Scenen” har kostat mycket pengar och många personalresurser.  Vi har haft god hjälp och stöttning från Kulturhuset i Stockholm och Köpenhamns Sorte Diamant, tusen tack för det! 

Stadsbibliotekets scen ger tillgång till autentiska möten och mänsklig gemenskap tvärs över geografiska och andra avstånd. Efter detta första steg ska vi nu ut på okänd mark och upptäcka vad som finns eller kan skapas där – allra helst i tätt samspel med lokala läsare, författare, teknologer, scenografer, pedagoger, studerande, arbetslösa, pensionärer, barn, forskare och andra som har lust att vara med. 

Det första författararrangemanget 2010 blir den 21 januari när Internationell författarscen får besök av den unga franska författare Faïza Guène. Välkommen! Tidigare författararrangemang kan upplevas på bibliotekets ”Hörbar”.

Man kan följa utvecklingen eller få andra goda och hyperaktuella tips genom att följa Stadsbiblioteket på Twitter. Det var här jag uppmärksammades på ett fint och sevärt porträtt av den senaste nobelpristagaren i litteratur på SVT.se.

På Stadsbiblioteket arbetar vi just nu med bokslutet för 2009. Det är en bra anledning att utvärdera årets samlade insats, lära av de erfarenheter vi har gjort och använda den nya kunskapen i det fortsatta utvecklingsarbete som alltid är en förutsättning för en levande organisation.

Det är glädjande att konstatera att antalet besök på Stadsbiblioteket under 2009 sätter rekord. De senaste åren har besökstalen ökat något varje år. 2007 hade biblioteket 907 000 besökare, 2008 var samma siffra 917 000 och 2009 steg siffran till 932 000 besökare. Det innebär en ökning på knappt 3% på 3 år.

Ökningen kan vara tillfällig, men den kan också bero på ett samspel mellan en rad olika faktorer som till exempel:

• Den ekonomiska krisen. När människor får mindre pengar att röra sig med framstår biblioteket i större utsträckning som ett nödvändigt gratis alternativ för bildning, upplevelser och möten.
• Den stigande arbetslösheten. Arbetslöshetstider är också studietider och få platser kan konkurrera med biblioteken när det gäller att erbjuda gratis tillång till informationsresurser, studie- och mötesplatser.
• Bibliotekets nya satsning på en tydlig och samlad programverksamhet har lockat fler och nya besökare.
• Höstens heta biblioteksdebatt har satt biblioteket i fokus och engagerat media, kulturarbetare, trogna biblioteksanvändare samt lockat nya, nyfikna till besökarskaran.

2010 kommer vi att fortsätta arbeta för att ännu fler ska utnyttja bibliotekets resurser, känna sig välkomna och uppleva att biblioteket bidrar med något värdefullt i deras liv.

2010 kommer vi att:

• Öppna Malmö Lärcentrum – en modern studiemiljö med IT-landskap vars verksamhet genomsyras av ett brukarperspektiv med individuella lösningar. Lärcentrum öppnar i mitten av februari och kommer därefter att succesivt integreras med bibliotekets övriga verksamhet.
• Stärka besökarnas möjligheter till självbetjäning genom att utveckla bättre självservicefunktioner på webben samt en särskild webbservice för mobiltelefoner.
• Påbörja försäljning av utgallrade medier.
• Låta biblioteket växa genom att flytta ut verksamheten till platser utanför vårt vackra hus.
• Engagera barn i bibliotekets förnyelsearbete, bland annat genom fokusgrupper.
• Arrangera författarsamtal med internationella författare i Malmös vackraste offentliga rum – Ljusets kalender.
• Kvalitetssäkra samlingarna genom en ny medieplan samt utveckla en strategi för e-medier.
• Genomföra lokalförändringar enligt den plan som tagits fram för 2009-2012 vilket under 2010 bland annat innebär att samlingarna flyttas så att det skapas ett hus för ”fantasi” och ett för ”fakta”, att en plats för dagsaktuella frågor och debatt inreds i Slottet samt att konceptet med en scen för författarprogram och annan programverksamhet i Ljusets kalender finslipas.
• Arbeta aktivt med exponering för att göra våra fantastiska samlingar ännu mer attraktiva.  
• Etablera partnerskap med andra aktörer inom Malmö stad som till exempel Gatukontoret, Stadsfastigheter och Kulturförvaltningens olika institutioner, i syfte att skapa en ny levande mötesplats utanför Stadsbiblioteket och i Slottsparken.
• Uppmärksamma valåret, väcka engagemang och politiskt intresse genom att arrangera debatter och diskussioner med fokus på samhällsfrågor.
• Stärka och utveckla förmedling och service via digitala kanaler genom bland annat sociala medier, webbplats för digitalt ljudmaterial samt digitala presentationsmöjligheter i biblioteksrummet.

Allt detta och mycket mer kommer vi som arbetar på Stadsbiblioteket eller ni som besöker oss att få uppleva under 2010.

(Aktiviteterna kommer från Stadsbibliotekets verksamhetsplan för 2010. Hela planen finns att läsa på http://www.malmo.se/filearchive/Biblioteken/verksamhetsplan-2010-Stadsbibl.pdf)

Utdrag ur mitt tal vid återinvigningen av Malmö- och Gullbergrummen och presentationen av Stadsbibliotekets nya skulptur ”Den poetiska cykeln” lördag 28 november 2009.

Nu är vi till slut färdiga med att iordningställa de vackra ljusa rummen på fjärde våningen i Slottet. Vår långsamhet har gett konstnären Leif Nelson god tid till att bli klar med sitt anmärkningsvärda arbete. Jag är mycket imponerad och lycklig över resultatet. Obelisken står där och strålar – som om den redan från början var skapad till rummet. Den är samtidigt både substantiell och lätt. Jag skulle inte alls bli förvånad om den plötsligt lättade med sockel och tryckplåtar och svävade högt över oss med en underfundig blick ner på oss. För den är ju nästan flygande denna fina kolonn med cykel och vingar.

Jag är i gengäld också övertygad om att den skulle komma tillbaka igen. Det skulle den göra för att den har funnit sin rätta plats här i Malmörummet i Slottet på Stadsbiblioteket. Skulpturen tillför rummet nytt värde. Jag tror att grunden är lagd för ett fruktbart, långt och lyckligt partnerskap. Till glädje för bibliotekets besökare och anställda. Den har kommit hem och vi ska ta väl hand om den. Leif Nelson skriver att allt är en ”metamorfos” – i detta sammanhang vill jag lägga till ordet ”symbios” (ett samliv mellan två livsformer som är till nytta för båda).

”Den poetiska cykeln” har kommit till Malmörummet vid helt rätt tidpunkt. Som ett led i strategin ”Darling Library” hade vi på biblioteket bestämt att vi ville ”re-estetisera” de mycket vackra rummen på fjärde våningen i Slottet. I första hand Malmörummet och Gullbergrummet. Därför kan vi återinviga rummen tillsammans med cykeln.

Gullbergrummet har åter inretts som mötesrum – och kan användas som ett vackert litet föreläsningsrum, vilket verkligen behövs. Biblioteket har tagit tillfället i akt att ta fram Gullbergsamlingen och placerat den i rummet igen. Det gör vi med respekt för Hjalmar Gullbergs författarskap och för dess betydelse för Malmö och Skåne. Hjalmar Gullbergs bibliotek har inte i sig själv ett värde som en modern offentligt tillgänglig bibliotekssamling, men den är ett enastående kultur- och litteraturhistoriskt minne – och det ska leva här, tillsammans med allt det moderna.

Genom att ta fram samlingen vill vi signalera vår förankring i historien och arvet. Det är här vi har vår utgångspunkt också när vi på andra platser, i och utanför biblioteket, utvecklar det hypermoderna, mångkulturella kultur- och kunskapscentret. 

Malmö Förskönings- och Planteringsförening har donerat skulpturen. Det är av ovärderlig betydelse för Malmö stad och dess människor att det sedan 1881 har funnits en ideell och opolitisk sammanslutning som denna. Föreningen är lite äldre än idén om bibliotek för hela folket. Men vi stammar från samma tankesätt och det finns gemensamma ideologiska utgångspunkter mellan biblioteket och föreningen vars formulerade ändamål är: att bevara, vårda, levandegöra och vidareutveckla kulturarvet i Malmö.

Vägverket har fått utmärkelsen Sveriges Modernaste Myndighet 2009. Det är första gången utmärkelsen delas ut och det är värt att uppmärksamma juryns motivering:

”Den moderna statliga myndigheten är självklart effektiv och kundorienterad. Den fullgör uppdraget på enklast möjliga sätt. Men dessutom – och däri ligger det moderna – överträffar den förväntningarna genom att vara både innovativ och offensiv. Vägverket belönas för nytänkande, initiativkraft och framstående resultat. Den tidigare vägbyggaren har genomgått en kulturrevolution och blivit samhällsbyggaren, som ger hela Sverige tillgång till den goda resan. Juryn uppmärksammar särskilt Vägverkets internationellt ledande ställning inom trafiksäkerhet och förmågan att samverka med forskning och andra myndigheter. Utmärkelsen är tänkt att inspirera till fortsatt utvecklingsarbete, inte bara inom den nya myndigheten Trafikverket, utan inom hela den statliga sektorn.”

Stadsbiblioteket i Malmö tillhör som bekant Malmö stad och är därmed en kommunal, inte en statlig verksamhet. Icke desto mindre är processen som Stadsbiblioteket har satt igång med Darling Library- strategin i linje med Vägverkets kulturrevolution. Ambitionen är att utveckla offentliga organisationer som är nytänkande, handlingskraftiga och levererar ett stort samhällsvärde, som passar dagens och framtidens människor och möjligheter.

Jag har just med stor glädje deltagit i det årliga möte som den danska ”Styrelsen for bibliotek og medier” anordnar för landets folk- och forskningsbibliotekschefer. Också här var det fokus på strategiutveckling och implementering. Det var särskilt spännande att lyssna till koncernchefen för Berlingske Media, Lisbeth Knudsen, som mycket överbevisande och med stor skärpa lade fram de strategiska utgångspunkter och mål som det stora tidningshuset styrs efter. Hon visade att utmaningarna i stort sett är desamma för medier och bibliotek.

Det var också tydligt (om än inte nytt) att den kommersiella medieverksamheten är mycket hårdare pressade av den ekonomiska krisen och de fortsatta teknikrevolutionerna än den offentliga verksamheten. Av samma anledning har den kommersiella verksamheten kommit längre och är mer avancerad i sitt strategiska utvecklingsarbete och det utvecklingsorienterade biblioteket kan hämta mycket inspiration där. 

I synnerhet kan vi lära oss av de erfarenheter tidningarna gör för att skapa tätare relationer till sina läsare och låta dem i allt större utsträckning bidra med digitalt innehåll. Det ligger nära till hands för bibliotek att göra något liknande och vi på Stadsbiblioteket har också kommit igång med digitala satsningar på den nya webben och genom att delta i Facebook och Twitter. Men det är ju bara början.

Vi bör låta fler av våra satsningar följas av att vi startar Facebook-grupper. Internationell författarscen är ett bra exempel på en aktivitet som skulle kunna tillföras mer värde genom att etablera en ”community”.

Vi skulle också kunna initiera utvecklingen av ett intressant projekt genom att aktivt engagera Malmöborna i utvecklingen av en ny generation Kulturarv Malmö. Många unga och gamla, svenskar eller med annan etnisk bakgrund, är intresserade av sin stad eller sitt närområde. Genom att koppla samman Wikipedia-metodiken med faciliteter och innehåll i Hitta.se och andra databaser med lokalt innehåll, kan vi säkert skapa en levande Malmö-community som skulle kunna vara till nytta för många människor i deras vardag. Partnerskap är en bra arbetsmetod för utvecklingsarbete. Det handlar om att 1+1 blir 3 eller ännu bättre 2+2 blir 5. Det handlar också om att alla inte ska vara experter och resursstarka på allt, men att vi i partnerskap kan tillföra varandra värde. Nästa år ska Stadsbiblioteket särskilt söka efter nya intressanta partner inom områdena media, kommunikation och teknik. Hör av dig om du känner någon potentiell partner eller om du har några andra goda idéer.

Omfånget av digitalt innehåll på nätet exploderar. Google har nu scannat in 10 miljoner böcker och fortsätter i ett tätt samarbete med stora amerikanska bibliotek. De svenska och andra europeiska rättighetsinnehavarna har kämpat stenhårt mot Googles problematiska praxis, som är att scanna in böcker utan att ha ingått avtal med förlagen.

Nyligen har Google böjt sig för de svenska förläggarnas krav och har gett upp om att ta med svenska upphovsrättsskyddade böcker i sitt megastora bokprojekt. Det kan man kalla en svensk seger! Men kanske är det ändå inte så enkelt. Sett i ett litet större perspektiv är det en stor svaghet att stå helt utanför. Det är därför viktigt att hitta former för digitalisering av svenskspråkig litteratur som gör det möjligt att på samma gång tillmötesgå rättighetsinnehavares behov och samhällets behov av att erbjuda befolkningen fri och jämlik tillgång till digitalt innehåll på biblioteken.

Biblioteken kan inte var för sig lösa de upphovsrättsliga utmaningarna. De måste klaras av genom en handlingskraftig nationell samordning, vilket är en akut angelägenhet. Innan upphovsrättsvillkoren är färdigförhandlade är det inte möjligt att säkra användarna fri och jämlik tillgång till digitaliserad information, vilket är en förutsättning för att biblioteken ska bli framgångsrika i framtiden.

Det lokala folkbiblioteket måste se sig självt som en liten del av det stora nätverket. En del av helheten, som både kan dra in världens bibliotek i ett lokalt sammanhang och själv bidra till att skapa digitalt innehåll, särskilt med en lokal utgångspunkt. Att låta användarna vara medproducenter, med inspiration från wiki-modellen, är en självklar väg att stärka bibliotekets roll som epicentrum för lokal förankring och utveckling av en gemenskap, samtidigt som man producerar för världen.

Inom EU har det tagits ett självständigt initiativ om digitalisering för att utveckla Europas digitala multimediabibliotek. Även ett världsomspännande bibliotekssamarbete är under uppbyggnad. ”Worldcat” är namnet och visionen är att skapa ett globalt nätverk av innehåll som gör det möjligt för var och en att lokalisera och rekvirera från alla deltagande biblioteks samlingar. Till skillnad från Google är Worldcat under offentlig kontroll. Det ger en principiell garanti för pålitlighet, transparens och kvalitet.

Värdet av att investera i Worldcat stiger i takt med att de deltagande biblioteken skaffar sig fler möjligheter att ge tillgång till elektroniska resurser och digitalt innehåll. Hittills har 100 miljoner unika exemplar registrerats. Det handlar om talrika format, på flera hundra språk. Här finns en fantastisk källa att ösa ur för det mångkulturella biblioteket. Tekniken och idéerna är så starka att gamla vanliga tankesätt inte ska ställa hinder i vägen för ett gemensamt utnyttjande av världens immateriella rikedom.

Bara 20 – 30 % av åhörarna räckte upp handen när Rakel Chukri, kulturchef på Sydsvenskan, frågade hur många som skulle vara positiva till en klättervägg på Stadsbiblioteket. Det var vid en offentlig paneldebatt om Stadsbibliotekets framtid.

Det är ingenting konstigt med en tveksam inställning till klättervägg och det är ju också bara en idé, som kanske aldrig blir verklighet. Efter mötet kom jag ändå att tänka på: hur skulle stämningen ha varit om publiken hade bestått av 250 barn i åldern 9-16 år? Förmodligen ganska annorlunda, med hänsyn till den oförbehållsamma aptit på livet som lyckligtvis kännetecknar yngre medborgare.

Därför ligger det nära till hands att söka nya former i framtidens arbete med brukarmedverkan, sådana som passar in i bibliotekets vision att vara något för alla. Det betyder att vi måste hitta nya metoder för att ge alla möjlighet att ha inflytande över bibliotekets prioriteringar, även Malmös barn.

I biblioteksstrategin skriver vi:

Biblioteket är “The Great Good Place”. Vi ska skapa tillgänglighet utan hinder. Vi ska öppna dörrarna och skapa fler ingångar till byggnaderna. Vi ska också införliva platsen utanför biblioteket och försöka binda ihop de inre och yttre rummen.Vi vill expandera mötesplatsen – i tid (ökade öppettider), rum (ut i park, simhall, razzior) och i Malmöbornas hjärtan (delaktighet, mat, värme, engagemang). Besökarna ska uppleva något nytt varje gång de kommer.

Vad betyder egentligen en barnanpassad miljö?

Idén om ”Great Good Places” har formulerats av den amerikanske antropologen Ray Oldenburg. I korthet går den ut på att identifiera vilka kvaliteter mötesplatser ska förses med för att vara attraktiva för många olika människor med många olika intressen – beroende på ålder, etnicitet, utbildning osv.

Mötesplatser som fungerar bra, kännetecknas av ett stort utbud av möjligheter. Under hösten har biblioteket organiserat en ”familjehelg” som hade just detta syfte. Vid det tillfället kom 40% fler besökare till biblioteket jämfört med en genomsnittlig helg. Så det blev en god uppslutning.

Familjerna gav uttryck för sin entusiasm över helgens många valmöjligheter. En mor sa till exempel till sin dotter: ”Tänk vad mycket vi har fått vara med om på biblioteket idag. Först har vi varit på sagostund och sedan på hiphop-konsert och nu ska vi gå och låna böcker…” Den sortens resonemang bekräftar för oss på biblioteket vikten av att skapa ramar för upplevelser som ger nya erfarenheter och ny kunskap.  

Barn är bra på att göra mer än en sak. De är multifunktionella, och gärna med flera samtidiga aktiviteter. Många barn behöver också kroppsliga utmaningar i kombination med intellektuella processer. Tendensen i utvecklingen av barnbibliotek präglas av detta faktum.

Idag etablerar biblioteken verkstäder och workshops, där barnen själva kan skapa. Man kan till exempel spela in sin egen film, lägga in boktips på nätet och mycket annat. Om man vill ha lugn och ro kan man söka skydd i stora mjuka ligg- och sittmiljöer där man kan lyssna till musik eller ljudböcker eller bara slappna av. På andra ställen kan man spela spel, leka, träffa vänner, tala med vuxna. Allt detta, utöver upplevelser med böcker, gör kanske folkbiblioteken mer betydelsefulla än någonsin som mötesplatser med fria resurser för barn. I detta sammanhang skulle en klättervägg faktiskt vara ett alldeles utmärkt supplement.