År 2008 formulerade Stadsbiblioteket en ny strategi, som vi kallade ”The Darling Library in the World – ditt liv, dina drömmar, ditt bibliotek”. Malmö Stads kulturnämnd gav formellt sitt stöd till strategin vid ett möte i oktober 2008. De följande två åren var strategin föremål för en upphetsad debatt. Debatten spred sig utanför Malmö och Skåne, och blev utgångspunkt för mer generella diskussioner om folkbibliotekens framtid på en nationell nivå.

Idag har den hårda kritiken mattats av. Genomförandet av strategin rullar på och den är väl förankrad internt och i bibliotekets närmaste kretsar. Många kan se värdet av strategins konkreta resultat och reaktionen från våra besökare har ändrat karaktär, vilket bland annat sätter spår i typen av klagomål. Idag klagar man över caféets kvalitet och bibliotekets öppettider. Båda områdena är prioriterade i strategin och ska bli bättre.

En strategi är en ögonblicksbild, en bild av det vi tror här och nu, baserat på vad vi vet just nu. Därför är det naturligt att nu, tre-fyra år efter att strategin formulerats, återvända till den för att utvärdera den så här långt och överväga om de övergripande idéerna håller och om det behöver göras några förändringar, tillägg eller justeringar.

Du är välkommen att ta del av tankarna om vad vi lärt oss under resans gång och om vad som blir viktigt under de närmaste åren. Läs mer här.

Stadsbiblioteket kan stolt meddela att Bengt Hjelmqvists pris för framstående insatser på folkbiblioteksområdet i år går till vår projektledare Karin Johansson för projektet Godnattsagor inifrån. Prissumman är på 25.000 kronor och priset delas ut under Bok & Biblioteksmässan i Göteborg. I projektet läser föräldrar i fängelse in godnattsagor på cd till sina barn. Läs mer om Godnattsagor inifrån.

Ur juryns motivering: ”När bibliotekarierna söker sig utanför bibliotekets väggar visar de vilken skillnad de kan göra i enskilda människors liv. Malmö stadsbibliotek har genom projektledaren och bibliotekarienKarin Johanssoni projektet Godnattsagor inifrån framgångsrikt utvecklat sin uppsökande verksamhet för att nå fram till läsovana grupper.
Projektet Godnattsagor inifrån har gjort det möjligt för frihetsberövade föräldrar att vara delaktiga i familjelivet och stärka banden till sina barn. Men det är inte biblioteket eller föräldrarna som har stått i fokus – det är barnen. Projektet synliggör läsandets och berättandets kraft för människors utveckling.
Vi ser i projektledaren Karin Johansson en mycket värdig pristagare av Bengt Hjelmqvists pris för framstående insatser på folkbiblioteksområdet2011.”

Priset instiftades 1964 och består av ett stipendium på 25 000 kronor. Bengt Hjelmqvist, som avled 2005, var en nestor i Bibliotekssverige. Mellan åren 1945 till 1969 var han chef på Skolöverstyrelsens bibliotekssektion. Priset utdelas för framstående insatser på folkbiblioteksområdet. Juryn har bestått av Anders Olsson, Sollentuna bibliotek, Christina Persson, Göteborgs stadsbibliotek, Mats Hansson, Kulturrådet, Marcus Strand, Sandvikens folkbibliotek, Anna-Stina Takala, Regionbibliotek Stockholm.

Sagor för de små och författarbesök för de stora och ”levande böcker” för såväl stora som små. Stadsbiblioteket bjuder på något för alla under Malmöfestivalen.

För barn i Sagotältet i Raoul Wallenbergs park
Programmet startar kl 11 och kl 12 varje dag och varar ca 25 minuter.

Fredag 19/8: Vi berättar om Alfons Åberg och Lilla spöket Laban. För barn 2–5 år.

Måndag 22/8: Har du hört den förut? Sagoberättaren Madde berättar sagor för barn 3–6 år.

Tisdag 23/8: Vi berättar om Alfons Åberg och Lilla spöket Laban. För barn 2–5 år.

Onsdag 24/8: Sjung och ramsa med Marita från Stadsbiblioteket! För barn 2–5 år.

Torsdag 25/8: Klassisk musik för små öron. Fantasi, rytmik och lek. För barn 4–6 år.

Fredag 26/8: Maysam berättar sagor på arabiska för barn 3–6 år.

För ”Tweens” (9 –12-åringar) i Raoul Wallenbergs park
Onsdag 24/8 kl 15-17: Onsdagsklubben, Bokfika och Projekt Tweens gästar Malmöfestivalen. Kom och träffa oss som jobbar med 9–12 åringar på Stadsbiblioteket. Vi berättar om allt spännande vi gör på biblioteket under hösten och om den helt nya avdelningen som invigs i maj 2012. Tävling med fina priser för alla som hjälper oss med förslag på vad den nya avdelningen ska heta!

Internationell författarscen tisdag 23/8 kl 18 i S:t Petri Kyrka
Internationell författarscen flyttar tillfälligt ut, mitt i Malmöfestivalen!
Schweiziska Dorothee Elmiger, aktuell med romanen Inbjudan till de våghalsiga, samtalar med Johanna Ögren, känd från boksajten bokhora.se. I samarbete med Kabusa böcker. OBS! Samtalet är på engelska. Drop in, fri entré

Levande böcker på Gustav Adolfs Torg och Lilla Torg
Lördag 20/8 kl 13–16 vid Bokbussen på Gustav Adolfs Torg. Söndag 21/8 kl 13–16 vid Bokbussen på Lilla Torg.
Låna en levande bok! En homoförälder, en imam eller kanske en livs levande dansk? Kom och ställ frågorna du alltid velat få svar på.

Det var ett av de spår i tiden, som lyftes fram av professor David Nicholas under Biblioteksdagarna på Gotland. Förhoppningsvis kan vi undgå en fullständig härdsmälta genom att arbeta proaktivt och medvetet med utveckling av bibliotekarieprofessionen, så att den blir ett tydligt arkiv i framtidens bibliotek. I det digitaliserade samhället behöver bibliotekspersonalen tänka nytt, göra annat, gå nya vägar, reflektera över upptäckterna och medverka till att identifiera en alternativ professionell medvetenhet. Det gör man riktigt bra på Digitala Biblioteket i Malmö, där Suzanne Ahrling, Nanna Ekman och Mats Nordström dagligen är ute på digitala expeditioner, där de upptäcker kanaler, som skapar förbindelser mellan tidens moderna biblioteksanvändare och deras älsklingsbibliotek. Du kan läsa deras digitala berättelse här nedan:

Vi älskar människor och möten

Vi är Digitalt Innehåll och Dialog på Stadsbiblioteket. Vi har arbetat tillsammans i ungefär två år och vår uppgift är att utveckla den digitala kommunikationen.

När Paul Auster i våras klev upp på stadsbibliotekets internationella författarscen stod vi bland bokyllorna med våra filmkameror för att livesända evenemanget. Stadsbiblioteket var fullsatt med förväntansfull publik och ännu fler digitala besökare från hela världen följde oss i direktsändning. Eftersom vi veckan innan hade skaffat oss ett Bambuser Pro-konto upptäckte den digitala publiken snart att det gick att chatta med oss. De pratade först med oss, men snart också med varandra om framträdandet och Austers författarskap. Sändningen ligger kvar i filmarkivet på Bambuser och sedan mitten av maj har den setts mer än 1400 gånger. För den som vill ha med sig Paul Auster i öronen går det också att ladda ner en ljudinspelning från evenemanget.

Vi hade ett intensivt arbetspass denna majkväll, men vårt arbete kring besöket började långt tidigare. När det tillkännagavs att Auster skulle komma till Malmö började vi med att bygga en sida på webben där vi presenterade författaren och hans senaste bok. Eftersom Författarscenens koncept också innefattar ett försnack någon vecka innan filmade vi projektgruppen när de pratade om författarskapet. Resultatet publicerades på webben och i vår Youtube-kanal. Via Facebook och Twitter informerade vi om programmet veckorna innan men också som en puff precis innan livesändningen. På Facebookeventet anmälde sig mer än 200 personer. Vi uppmärksammade också att Paul Austers besök var omtalat på twitter och i olika bloggar dagarna innan.

När publiken började strömma till någon timme innan programmet spelades en speciellt sammansatt musiklista i spotify. Framme vid scenen visades ett bildspel på stora skärmar som innehöll bilder från tidigare och framtida författarbesök. Förutom att filma och spela in ljudet fotograferade vi också. Bilderna används för kommande bildspel, på hemsidan och i ett album på Flickr.

Det här är ett exempel på hur vår arbetsprocess kan se ut. När vi började vårt arbete på digitala biblioteket för två år sedan skapades vår grupp med det primära uppdraget att utveckla bibliotekets digitala närvaro. Behovet hade ökat snabbt och användarna förväntade sig att biblioteket skulle finnas på nätet och ta plats i det nya nätsamhället.

Vi gavs goda möjligheter att själva tolka detta behov. Vi började arbeta med att bygga en ny webbplats för biblioteken under malmo.se. Detta satte igång tankar hos oss om dialog och om hur vi skulle kunna möta våra användare på andra ställen. Nyfiket gav vi oss ut bland nätets alla mötesplatser.

”Sociala medier kan inte teoretiseras bara göras” – Brit Stakston.

Som exemplet i inledningen illustrerar använder vi oss idag av en mängd olika digitala kanaler för att skapa mervärde kring biblioteksverksamheten. Vi testar oss fram och vill befinna oss där människor är just nu. Vi väljer mötesplatser där vi kan synas och har möjlighet att skapa en relation till användarna. Vi utgår från gratistjänster och där vi upplever ett mervärde skaffar vi oss ett betalt pro-konto.

Olika kanaler ger oss olika möjligheter att tillgängliggöra innehållet och möta våra användare. Vi bygger ett nät av korslänkar för att skapa ett sammanhang och ge användarna olika möjligheter att kommunicera med oss. Webbplatsen är alltid hjärtat i vår verksamhet.

Vårt arbete kan bli hur stort som helst. Det förväntas av oss att vi hela tiden skapar nytt innehåll och är beredda på att kommunicera på nya sätt, det räcker inte att bara vara närvarande. Detta kräver ett stort mått av planering, men också improvisation, nyfikenhet och lust att ständigt lära nytt. Det vi erbjuder är nya kanaler för det klassiska biblioteksarbetet, men i ännu högre grad arbetar vi med att stärka relationen till våra användare och öppna upp för kommunikation.

Hela världens lilla älskling

”Men åh! min lilla älskling Stadsbibblan i Malmö …”

Johanna Ögren/ Bokhora

Alla relationer kräver samspel och bygger på förtroende. För att våra användare ska vilja ha en relation med oss behöver biblioteket och vi som avsändare formulera en tydlig identitet. Det är tydligt att malmöborna älskar sitt bibliotek och vi känner att det är ett viktigt förtroende att vårda.

Vi bjuder in användarna till våra mötesplatser men är också aktiva i de kanaler som är populära just nu. Nätsamhället är en föränderlig och dynamisk miljö som kräver att vi är observanta och har koll på läget.

För våra användare är det viktigt att vi har en aktiv webbplats och vi märker att deras besök på sajten följer vårt uppdateringstempo. Tekniken bakom webbplatsen begränsar möjligheten till direkt dialog och är en av de ursprungliga anledningarna till att vi sökte oss till andra kanaler. På webbplatsens förstasida finns ett fönster till vårt twitterflöde. I början använde vi twitterkontot för snabb information om biblioteken och för att lyfta innehåll på vår gemensamma webbplats. Med tiden har twitteranvändarnas beteende förändrats och idag är twitter en av våra snabbaste och viktigaste kommunikationskanaler. Här svarar vi på direkta frågor, men kan också fånga upp användarnas funderingar kring biblioteket. Här är snabbhet a och o – och det kräver att vi är närvarande och flexibla. Eftersom kommunikationen på twitter begränsas av att man bara kan skriva 140 tecken per inlägg kan det vara svårt att jobba med en fördjupad relation med användare just där.

Det är betydligt enklare på Facebook där vi kan vara mer personliga och aktivt arbeta med bilden av bibblan. Här vill vi vara vänliga, sympatiska och roliga och tillsammans med våra facebookfans skapar vi en trevlig stämning. Det är särskilt viktigt att det är stadsbiblioteket man pratar med och inte oss som skriver på sidan. Vi har lärt oss att användarna tydligt uppskattar att vi är prestigelösa i vårt tilltal och att Facebook inte är en kanal för traditionell marknadsföring. Däremot gillar de när vi frågar efter deras åsikter.

En annan viktig kanal där vi möter många användare är Youtube. Film är ett effektivt och tillgängligt medium som vi använder i allt oftare för att nå olika målgrupper. Vi gör film för både inspiration och information. Att skapa film är en tidskrävande process där man bör ha ett tydligt syfte med sina projekt.

Vi använder oss också av flera olika sociala medier för att visa den stora kompetens och bredd som finns bland våra kollegor på stadsbiblioteket. I läsdagboken på Bokcirklar.se och i Spotifys spellistor ger enskilda medarbetare personliga bok- och musiktips som många använder sig av och tycker om. Bibliotekets stora trovärdighet förstärks när personalen träder fram och vågar vara personliga.

Vår erfarenhet är att man måste våga släppa taget och riskera att misslyckas. Ska kommunikationen bli framgångsrik krävs det att man har tillit till sig själv och sina användare och inte är rädd för dialog och diskussion. I vårt arbete skapar vi förutsättningar för alla att fördjupa sin personliga relation till biblioteket. Alla ska kunna hitta sitt eget Darling Library hos oss!

Följ oss gärna på @DIDlab

Nanna Ekman, Suzanne Ahrling,  Mats Nordström

En väsentlig del av utvecklingen på Stadsbiblioteket försiggår i projekt. Här kan kapaciteten slå ut i full blom eftersom flera personer med olika bakgrund och tankesätt under längre tid samlas  kring utmaningarna. På Stadsbiblioteket har vi just nu fyra projekt, som drivs av vår projektorganisation. Projekten täcker in strategiskt viktiga utvecklingsområden som ofta rymmer en betydande komplexitet. Därför löses de bäst över en längre tidsperiod i en projektorganisation. Jag har bjudit in de fyra projektledarna att bidra med varsin reflektion på temat ”biblioteket som attraktiv samarbetspartner”.

Sagor som skapar skillnad

Tusentals barn i Sverige har en brottsdömd mamma eller pappa. Tusentals föräldrar befinner sig bakom fängelsemurarna och kan inte ta del av sina barns vardag. Malmö stadsbiblioteks projekt Godnattsagor inifrån(GI) låter böcker, läsning och berättande bygga en bro mellan föräldrarna på utsidan och deras barn utanför anstaltsportarna. Syftet är att stärka relationen mellan barn och förälder och minska de negativa effekter som kan uppstå i och med fängelsetiden.

GI lider mot sitt projektslut och har under åren fått ett enormt genomslag både i biblioteksvärlden och Kriminalvården och sprids nu till fler av landets anstalter. Något som blivit mer och mer tydligt för mig under projekttidens gång är att GI lyckats uppnå något ganska unikt. Att förena två organisationer med till synes väsensskilda uppdrag och tillgodose båda organisationernas övergripande målsättningar. GI, ett i grunden klassiskt biblioteksuppdrag men samtidigt helt i linje med Kriminalvårdens stora vision Bättre ut, där de dömda ska vara bättre rustade för att klara ett liv utan kriminalitet och droger när de lämnar Kriminalvården än de var tidigare. Här har kontakten med familjen och barnen en avgörande betydelse.

Läsningen som ett led i ett förändringsarbete
Den vetenskapliga utvärderingen, Sagor som skapar skillnad, skriven av Annelie Björkhagen Turesson, lektor på Malmö Högskola visar att majoriteten av papporna upplevt ett stärkt självförtroende, känt stöd i sin föräldraroll, ökat och fördjupat kontakten med sina barn, fått ett ökat mod att våga läsa för sina barn och samtidigt vågat bryta mönster och göra något som inte är gängse i ”fängelsekulturen”.

”Det finns så mycket machokultur…tidigare hade man ju en bild av sig själv som kåkfarare och att det där med läsning är fjolligt- att man inte bara kan gå och lägga sig och läsa en saga och förställa rösten. Nu längtar jag efter att ligga i sängen och läsa godnattsagor för min pojke när jag kommer ut.” 

Studiecirkeln har gett upphov till att papporna äntligen har något neutralt och positivt att tala om med sina barn och sin familj, något som inte är fängelserelaterat. För pappor som inte har någon större vana av att leva med sina barn har sagorna varit ett viktigt redskap för att kunna mötas som förälder och barn och hitta ett gemensamt fokus.

En behandlingsassistent inom kriminalvården berättar. ”…många fäder har svårt att prata om sina barn eftersom det väcker så mycket smärta. Det innebär att många av de intagna av den anledningen stänger av sina barn och familj på utsidan...…Ur behandlingssynpunkt är det viktigt att aktivera papparollen och barnen i de intagnas medvetande eftersom den skada som de vållar barnen är den största och mest smärtsamma konsekvensen av en livsstil som innefattar kriminalitet och missbruk. Det är konsekvenserna som ger förändringsenergin…” ”…Godnattsagor inifrån utmanar och aktiverar tankemönstret hos papporna- de får nya kunskaper och upplevelser av sig själva och tvingas fokusera på sina barns behov istället för sina egna.”

Det blir tydligt att GI:s resultat på flera olika plan överrensstämmer med kriminalvårdens uppdrag, samtidigt som det möjliggör något alldeles unikt. Något som Kriminalvårdens övriga verksamhet inte lyckas erbjuda de intagna. Läsningen agerar här som relationskapare och brobryggare och stärker det livsviktiga bandet till familjen och barnen på utsidan och därmed motivationen att påbörja resan mot ett annat liv på utsidan. En pappa beskriver det så här:

”Projektet har hjälpt mig att komma in i familjen på nåt sätt. Att kunna vara delaktig fast man inte är där. Jag har kunnat ge någonting. För det finns annars inget jag kan göra här innanför för mina barn.”

Synergieffekter
Ur ett samarbetsperspektiv så handlar GI om mer än ovanstående. Kriminalvården är av sin natur en sluten värld och, enligt min mening, en ålderdomlig organisation med stort behov av input från omvärlden. Genom mötet med bibliotekets kompetens och GI:s kreativa och alternativa arbetsmetod har personalen upplevt att de fått nya och inspirerande arbetsuppgifter, erfarit ett positivare klimat mellan dem och de intagna och ett trevligare arbetsklimat på anstalten i stort.

Metodhandboken och dokumentärfilmen som producerats av biblioteket, i syfte att kvalitetssäkra spridning av GI, har visat sig vara attraktiv även för kriminalvårdens interna utbildningar och används numera flitigt i undervisning om barnperspektivet för nyanställda kriminalvårdare.

Åren med GI…
har inneburit mycket glädje och hoppfullhet men också en ständig verbal kamp att övertyga Kriminalvården om bibliotekets värde och kompetens. Efter de senaste årens ökade fokus på säkerhet känns det som en stor seger att GI lyckats tränga igenom nålsögat och fått gehör inom Kriminalvården trots projektets mjukare värden. GI har definitivt rört om i grytan och visat på att biblioteken och litteraturen på ett mycket konkret sätt kan spela en aktiv roll i alternativt brottsförebyggande arbete.

Karin Johansson, projektledare för Godnattsagor inifrån.  

Knytkalas – biblioteket som attraktiv partner

Med Lärcentrum vill vi erbjuda något oförutsägbart och otippat och få våra besökare att känna sig delaktiga i verksamheten och på sikt även bli medproducenter i våra processer. Vi frågar besökaren; vad vill DU göra? Tillsammans vill vi jobba för att försöka ta tillvara besökarens kompetenser, intressen och erfarenheter och för att tillsammans skapa något nytt och stort.

Vi tror att utveckling och innovation sker genom en bred samverkan med både besökaren och externa parter. Vi har under vårt första år jobbat med ett koncept som vi kallar Open Office, det är en del av en större satsning som handlar om att utveckla biblioteket via möten och partnerskap. Genom att bjuda in företag och organisationer att jobba och synas i vår miljö under några dagar vill vi skapa en ny dynamisk miljö i biblioteket. Det finns så många olika kompetenser och specialister i Malmö vars resurser vi måste bli bättre på att utnyttja. Vi ser möjligheter och utmaningar i samverkan och uppmanar till samarbete. Genom Open Office vill vi peka på biblioteket som en attraktiv partner. Du kan läsa mer om vårt Open Office koncept på webben och varför du och ditt företag/organisation ska delta i ett samarbete med Malmö lärcentrum och Stadsbiblioteket; http://www.malmo.se/openoffice 

Stefan Wahlstedt, projektledare för Malmö lärcentrum
 

TWEENS-projektet

Jag är utmanad på duell. Handsken är kastad och allvaret i situationens skarpa läge är inte att ta miste på. Det faller på mig som utmanad att välja vapen, sekonder och platsen för uppgörelsen. Många viktiga tankar under dagar och nätter inför sanningens ögonblick.
Men det här är inte en historia om våld, osämja eller olycka av något slag – utmaningen är att som projektledare skapa förutsättningar för att bryta ny mark och skapa nya förutsättningar för vår verksamhet att erbjuda bättre service, nya möten och i förlängningen starkare och gladare barn. Ett, om än likt duellen kompromisslöst i sin nödvändighet och sitt allvar, fantastiskt uppdrag att ta sig an.

Tweensprojektet är Stadsbibliotekets satsning på de lite äldre barnen, de som befinner sig ”in between” att fortfarande vara barn och att börja drömma om tonår och vuxenlivet. Omkring 8/9 och 12/13 år gamla.

I den projektplan som lagts för processen finns två nyckelbegrepp – samarbeten och dialog. Det är dessa två insatsområden jag tror kommer visa sig hålla nycklarna till framgång, och under våren 2011 har så gott som all tid i projektet vigts till just detta.

Under hösten knöts ett oerhört viktigt strategiskt samarbete med utbildningen ”Child Culture Design” i Göteborg. Två studenter, Eva-Johanna Sandberg och Sara Stiber, knöts till Malmö Stadsbibliotek och har under hela våren arbetat med att ta fram ett designkoncept för det nya rummet. Deras utmaning har varit att skapa ett rum som överensstämmer med barnens förväntningar och behov och samtidigt stödjer bibliotekets personal och uppdrag.

Som del av processen har min projektgrupp tillsammans med Eva-Johanna och Sara träffat barngrupper i en serie dialogworkshops Samtalen med barnen har gett oss en ganska tydlig bild av deras livssituation som den ser ut idag. Hur de rör sig, vad de gör, vad de tycker är roligt och vad som gör dem nyfikna.

Vi har fortfarande mycket att fördjupa oss i, men det går att se vissa tendenser som är mycket tydliga.

• Barnen i målgruppen är väldigt aktiva, riktiga ”slukare”. Bokslukare, sportslukare, spelslukare, musikslukare. De har i regel stor del av sina veckor inbokade med olika aktiviteter. Tidsbrist är ett potentiellt hinder för barnen att komma till biblioteket.
• Barnens rörlighet i stan – när, och var kan de röra sig själva – är delvis begränsad. Skjutsande föräldrar kan vara ett måste för barnen att komma till biblioteket, och en viktig faktor att tänka in är att även de vuxna ska känna att besöket är meningsfullt och roligt. Att de inte bara blir chaufförer.
• I 50% av fallen har barnen i vår målgrupp minst två språk i sin vardag. Deras talspråk flyter bra men läsning är svårare. Ansträngningen att a sig an böcker är mycket större, och inte lika rolig. En central utmaning för biblioteket att ta sig an, hur vi närmar oss barn som inte upplever läsning som något roligt.
• De vuxna de har kring sig i vardagen har ofta någon form av prestationskrav med sig. I hemmet, i skolan, på idrottsplatsen, replokalen etc. Vuxennärvaro innebär ofta prestationskrav, vilket sätter bibliotekarien i ett intressant ljus – hur kan vi vara närvarande vuxna som inspirerar och stödjer barnen utan att bli ytterligare en prestationskrävande vuxen?
• Barnen idag äger inte medier på samma sätt som förr – man väljer att strömma musik, film etc. istället för att köpa t.ex. cd eller mp3:or.
• En mycket tydlig tendens är barnens behov av att både kunna få synas och att få se på andra. De önskar sig en miljö som både har karaktär av ”scen” och samtidigt ”mys”, ett begrepp som innefattar mindre rum, med fokus på enskildhet och mjuka, bekväma sittplatser för att hänga på.
• Barnen påstår själva att de inte leker längre, men det är tydligt att fortfarande leker mycket. De kallar leken för något annat än lek, och det måste även biblioteket göra – arbeta med lekfullhet utan att kalla det för lek.
• Barnen är mycket intresserade av berättelser och att berätta, även om alla inte är intresserade av läsning. Biblioteket har här en tydlig utmaning att hitta många olika vägar in i ett läsande och berättande.

Nu kvarstår ett år på projekttiden innan avdelningen ska invigas. I maj 2012 infaller ödesdagen för denna utmaning och duell, och det är med stor tillförsikt och mycket god magkänsla jag ser fram emot den dagen. Det känns inte som att vi kunnat förbereda oss mycket bättre än vad vi gjort inför det kommande bygget, planeringen av personal och aktivteter.

Processen kommer löpande att ställas ut och redovisas i rummet där avdelningen kommer att ligga – välkommen att titta in under året och se hur vi går vidare. Och kontakta gärna mig om ni har någon som helst undran eller fråga om projektet.

Bästa hälsningar

Andreas Ingefjord
Projektledare Tweensprojektet
0766 – 23 78 93
andreas.ingefjord@malmo.se 

Biblioteket som litterär centralpunkt

Tre och en halv timme innan Paul Auster ska gå på scenen tar de första i publiken –utrustade med mackor, vattenflaskor och Austerböcker – plats på de 400 utställda stolarna. När arrangemanget drar igång är Ljusets kalender fyllt till bristningsgränsen, nära tusen människor har kommit, eller velat komma, in och det hänger publik i klasar från reolen.

Det är en överväldigande bild av litteraturens förmåga att engagera, med sina tjugo böcker i svensk översättning har Auster en hängiven läse- och beundrarkrets som i det närmaste påminner om rockstjärnehysteri.

Auster avtackades bland annat med en Höganässkål, 626 personer tittade live på webbsändningen som Medea på Malmö högskola varit inblandad i, Hamrelius bokhandel tillgodosåg behovet av bokförsäljning och Claes Göran Söllgård från Malmö Stadsteater läste upp avsnitt ur Paul Austers senaste roman på svenska, Osynlig. Samtliga – Höganäs, Medea, Hamrelius och Stadsteatern – samarbetspartners knutna till Internationell författarscen.

Tidigare under våren har författare som debutanten Arkan Asaad, den på svenska nyligen introducerade Kim Thúy och isländske Nordiska rådet-vinnaren Sjón gästat Internationell författarscen Malmö. Innan sommaren kommer har också Amos Oz äntrat scenen.

Internationell författarscen och Stadsbiblioteket i Malmös besökare har här fått möjlighet, och tagit den, att möta såväl litterära idoler samt introduceras inför för vissa tidigare okända författarskap. Genom scenen har nya besökare och målgrupper hittat till biblioteket.

Internationell författarscen blir en mötesplats för läsarna och också en möjlighet för litterära tidskrifter, tidningar och radio att enkelt kunna möta författare för intervjuer och samtal – det blir ett av de viktigaste blodkärlen i stadens litterära samtal och offentlighet. På scenen fördjupas det litterära samtalet och knoppas förhoppningsvis av sig till vidare diskussioner hos åhörarna.

Här finns också möjligheten att ta vara på personalens olika kompetenser och utveckla dem; att prova nya idéer. Framförallt kan vi dock kanske lyfta fram vilken fantastisk arena och möteplats som biblioteket är. Att blåsa upp det självförtroende som ibland kan saknas hos de största kulturinstitutionerna med det största folkliga förtroendet och dess givna position som litterär centralpunkt.

Visst innebär det nya grepp för bibliotekarien när litteraturförmedlingen intensifieras, inte bara genom själva arrangemangskvällen, utan också då vi på Stadsbiblioteket i Malmö inför varje besök arrangerar försnack där författarskapet presenteras, något som också filmas och läggs ut på nätet, den aktuelle författarens böcker lyfts fram på biblioteket och förhoppningsvis möter författarskapet många nya läsare.

I fallet Paul Auster är det tydligt att de flesta i den knappa timmen långa signeringskön redan har en relation till hans verk, men de kommer troligen för alltid bära med sig minnet från Stadsbiblioteket i Malmö, att det var där de fick möta Auster och att det är dit de kommer att komma tillbaka för nästa författarmöte och finna början på sin nästa eftertryckliga litteraturupplevelse.

Per Bergström, projektledare för Internationell författarscen

Det finns så många idérika, kreativa och kloka människor som arbetar på eller tillsammans med Stadsbiblioteket. Jag frågade en av dem om han skulle vilja gästblogga på Darling Library-bloggen och det ville han gärna. Därför kan du här läsa ett inlägg av Fredrik Karlsson som är IT-pedagog och arbetar på Stadsbibliotekets Lärcentrum.

Elsebeth Tank

Det är en ynnest att jobba i en offentlig miljö. I det offentliga rummet möter man var dag människor som får en att tänka på sin egen roll i samhället. Som biblioteksanställd är jag till syvende och sist anställd av folket i den här staden. Deras upplevelse av biblioteket är därför det viktigaste verktyg som jag har att arbeta med. När trösklarna är låga till våra samhällsinstitutioner så befolkas rummet av människor från samhällets alla delar, i alla åldrar och från jordens alla hörn. Det ställer så klart höga krav på mig men det ger mig också möjligheter som jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Det finns så mycket utvecklingsmöjligheter för en person som arbetar i den offentliga miljön, om man bara tar chansen.

För mig finns det inget bättre sätt att förstå revolutionen i Egypten än att få tid att samtala med den egna befolkningen. Inget starkare sätt att uppleva Fukushima-tragedin än att ta del av en Japansk utbytesstudents berättelse. Och det finns i sanning ingen mer träffande bild av den svenska integrationspolitiken än att ta sig tid att ta del av några ensamkommande flyktingars historia.

Just den sistnämnda gruppen har jag haft nöjet att välkomna till biblioteket och följa deras vardag här.  Det finns idag en växande grupp ensamkommande flyktingbarn här i Malmö och de har valt att befolka vårt kära stadsbibliotek. Men de kommer även till oss från andra delar av Skåne. För några veckor sedan mötte vi på Malmö Lärcentrum en medelålders kvinna som förklarar att hon följt med en pojke från Svedala in till Malmö. Hon uppger att hon är ”god man” för pojken och att hon bara var tvungen att följa med honom in till Malmö.

”- Man undrar ju vad de håller på med. Varför åker en 15-årig pojke från Svalöv in till Malmö stadsbibliotek.  Han kan varken svenska eller engelska. Dessutom kan han inte läsa. Vad gör han egentligen på Stadsbiblioteket?”

Svaret på dessa frågor fick kvinnan när hon valde att delta i pojkens biblioteksbesök. Huvudsakligen använder de ensamkommande flyktingarna Malmö Lärcentrums resurser på två sätt, främst för att hålla kontakten med släktingar i hemlandet med Yahoo Messenger och MSN, men även för att träna svenska med våra skriv och lässtödsprogram. I en enkätundersökning som vi gjorde i november 2010 framkom många positiva åsikter om verksamheten;

 ”… Although I´m a refugee I can do a lot of things here.”“…. I think the most beautiful thing I found here is that nobody asks you about your personal number as I face that everywhere.”

Detta väljer jag att se som att vi har lyckats hålla våra trösklar låga, att ha en hög tillgänglighet på biblioteket oavsett vem besökaren är. Att kunna befolka det offentliga rummet utan att uppge sin identitet tror jag gör att man som flykting känner sig välkommen. Det ger dem möjligheten att för en stund glömma bort sin speciella situation och känna sig som vilken medborgare som helst. Här vill jag tro att biblioteket uppnår en status av fristad. En plats där du får vara, utan krav på prestation eller att bli bedömd. En plats där du fullt ut kan vara individ. En person som är anställd vid ett privat transitboende här i stan uttryckte sig så här; 

”I think that Learning Center is a very good idea because it can help a lot of people, especially those who don´t have the right to do anything in Sweden like the asylum seeker.”

Vi kan konstatera att vi har lyckats attrahera denna grupp till Malmö stadsbibliotek. Dagligen kommer mellan tjugo och fyrtio personer och använder våra resurser och tjänster. Nu måste vi bara komma på hur vi skall kunna erbjuda en utökad biblioteksupplevelse. Hur får man någon som inte kan läsa att till sig av bibliotekets resurser?

Pojkarnas närvaro rullar igång stora frågor som vi inte riktigt lyckats svara på. Hitintills har vi satsat på att översätta våra viktigaste informationstexter till persiska. Men borde vi inte se till att hela biblioteket är möjligt att orientera sig i för denna grupp? Kanske skulle man kunna anordna guidningar med tolk? Som några av er säkert redan förstått så skall denna text ses som en utsträckt hand. Om du har några bra idéer på hur vi tillgängliggör vårt material eller vill samordna någon verksamhet här på biblioteket så ta gärna kontakt med oss på Malmö lärcentrum så kan vi göra biblioteket till en ännu bättre plats för våra långväga vänner.

Fredrik Karlsson
Pedagog
Malmö Lärcentrum
Stadsbiblioteket
Fredrik.karlsson3@malmo.se

Nya viktiga ord i dansk biblioteksutveckling – låt oss ta med dem i den svenska. SOA är ett brännhett ord i den danska biblioteksutvecklingen idag. I den svenskspråkiga utgåvan av Wikipedia finns än så länge ingen fyllig förklaring av begreppet. Det är kanske inte en tillfällighet? Så tills vidare får vi hålla till godo med till exempel den danska.

SOA betyder alltså serviceorienterad arkitektur och SOA har som ändamål ”att skapa möjlighet för återanvändning av servicetjänster och öka flexibiliteten i IT-system. Flexibilitet och ’time to market’ är idag en mycket viktig faktor för varje verksamhet. Genom att införa SOA kan IT fungera som ett stöd för företagets krav på flexibilitet och snabb marknadsanpassning.”

Biblioteken i Danmark har en mångårig tradition med ett tätt utvecklingssamarbete. Under de sista tjugo åren har folk- och forskningsbibliotek gemensamt utvecklat diverse biblioteksportaler, ofta i samarbete med kommersiella utvecklingspartner. Det betyder att biblioteken idag tillsammans kan erbjuda användarna många välfungerande och toppmoderna digitala tjänster som till exempel barnportalen ”Palles gavebod.dk” eller litteraturportalen ”Litteratursiden.dk”. Det långvariga samarbetet har också tillfört biblioteken en samarbetskapacitet som idag gör det möjligt att ta allt fler avancerade digitala steg. 

Ett av dessa steg har arbetstiteln ”danskarnas digitala bibliotek” och i den utveckling som redan pågår har många av aktörerna i bakhuvudet ambitionen att skapa ett gemensamt digitalt bibliotek. 

Här är TING-projektet nog något av det mest intressanta. TING är ett samarbetsprojekt som startades för några år sedan av biblioteken i Århus och Köpenhamn och med företaget DBC (Dansk Bibliotekscenter) som partner.

TING bygger på SOA. Med TING vill deltagarna utveckla en gemensam digital infrastruktur och uppnå maximal effekt av den innovationskraft som finns på biblioteksområdet genom att koordinera bibliotekens digitala innovationer.

Filosofin är vidare att flytta biblioteksfokus från ”back-end” till ”front-end”. Hellre än att använda de knappa resurser som finns till systemadministration, syftar samarbetet till att frigöra resurser som kan målinriktas till interaktion på webben.

Man bygger samman och man bygger vidare på varandras resurser. Därför försiggår allt i Open Source. Användargränssnitten kan anpassas till lokala önskemål, medan bakomliggande system och data är gemensamma. 

Hjärtat i TING är en stor gemensam databas. I den ligger, eller kommer att ligga, den gemensamma nationella bibliotekskatalogen som innehåller alla poster från offentligt finansierade bibliotek i DK, utan undantag. Posterna i danbib.dk är fylligt beskrivna och innehåller mycket extra information. I databasen läggs också recensioner, artiklar, upplysningar som ”andra-har-också-lånat”, framsidor på medier, integrerade universalsökningar utanför katalogen, betygsättningar med mycket mera. All denna information kan kombineras i sökprocesserna.

Intresset för TING är mycket stort bland de danska folkbiblioteken, och för närvarande är omkring 40 av 98 danska kommuner med i utvecklingen. 

Det är svårt att föreställa sig ting som TING utan adekvata ekonomiska resurser och ett kompetent nationellt arbete för att underlätta bibliotekens gemensamma utveckling. Vi får hoppas att det hela, om inte alltför många år, kommer att gå upp i en högre enhet i Sverige med utgångspunkt i KB:s nya uppdrag.

Förintelsens minnesdag 27 jan 2011

Jag kan inte föreställa mig ett mer passande ställe att uppmärksamma Förintelsens minnesdag än just biblioteket. För biblioteket står för samma frihetsideal som ligger till grund för instiftandet av Förintelsens minnesdag.

Biblioteket samlar på och dokumenterar vårt kulturarv. Det är här vi kan dyka ner i källorna och fördjupa oss i vår egen eller andras historia. Vi kan få direktkontakt med människor som levde för hundratals år sedan och genom deras berättelser kan vi hitta rötterna till vår egen identitet.

Minnena hjälper oss att förstå att vi inte är ensamma, isolerade och oberoende individer som lever här och nu, utan att vi är en del av mänsklighetens långa historia, att vi står på våra förfäders och -mödrars skuldror och att vi i social gemenskap och med respekt för det kulturella arvet delar ansvaret för att hålla fast vid och säkra en demokratisk likvärdighet i nutid och framtid.

Demokrati och lika värde handlar formellt och principiellt om rättsliga ramar, men här ute i verkligheten, där demokratin och principen om lika värde ska levas, påverkas förutsättningarna i hög grad av vårt sätt att bemöta och betrakta varandra.  

Det handlar om i vilken utsträckning vi som enskilda individer och grupper har mental kapacitet att rymma olikheter och om vi klarar att möta avvikande synpunkter, värderingar och levnadssätt med nyfiket och öppet intresse, snarare än fördömande skepsis, som stänger av och vänder ryggen till.

Målet är inte nödvändigtvis att bli eniga om allt, men att vi som civiliserat samhälle kan tala om och respektera olikheterna, bland annat genom att utveckla empatin och förmågan att sätta sig in i andras situationer. När vi ger plats för olikheterna kan vi frigöra den gränslösa potential som mångfalden rymmer.

Dagens bibliotek spelar en mycket central roll i strävandena att upprätthålla ett öppet tolerant samhälle. Det gör vi genom fri och lika tillgång till de 100 000-tals berättelser man kan hitta här på biblioteket eller i de digitala resurser och världsomspännande digitala biblioteksnätverk som vi är en del av.

Men vi gör det också som offentligt ägda institutioner, som bygger på de grundläggande fri- och rättigheterna, är aktivt öppna för alla och kan vara en daglig anledning för var och en att mötas och umgås med en mångfald människor, alldeles kravlöst. Därigenom främjar biblioteken den ömsesidiga kunskapen och respekten, som är en förutsättning för humaniteten. 

Förintelses minnesdag är kopplad till en tid full av fasansfulla berättelser om försök till likriktning genom utrensning och folkmord. Det är här man som människa känner sig väldigt liten och upplever att varken orden eller fattningsförmågan räcker till. Vi glömmer inte det förflutnas offer. Vi bär minnena med oss, även här på biblioteket, som står för diametralt motsatta intentioner än de som ledde till Förintelsen: Biblioteket står för mångfald, inkludering och fokus på det som idag heter Interkulturell Intelligens. 

Som ni kanske vet arbetar Stadsbiblioteket efter en strategi, som vi kallar: “The Darling Library in the World”. Det är ingen tillfällighet att vi sätter fokus på de tre orden IN THE WORLD. Det gör vi av två skäl.

För det första vill vi tydliggöra våra förpliktelser och vår ödmjukhet inför det faktum att världen finns i Malmö. Den skapas varje dag här, av närmare 300 000 människor med skilda bakgrunder: kulturellt, utbildningsmässigt, socialt, religiöst, politiskt och etniskt – för att nämna några. Biblioteket vill angå alla dessa människor!

IN THE WORLD betyder för det andra att vi har utblick mot världen utanför Malmö. Vi vill bli kända i den stora världen som ett bibliotek med en särskilt aktiv, inkluderande och demokrati­främjande profil. På så sätt kan vi, inom vårt fält – som ju handlar om informationsfrihet, yttrandefrihet och kulturell demokrati – också på vårt blygsamma sätt bidra till en demokratisk utveckling internationellt – eller för att ta hippierörelsens ord i min mun: mer kärlek, mindre våld och krig.

Under 2008 formulerade vi en ny strategi för Stadsbiblioteket i Malmö. Vi gav den namnet ”The Darling Library in the World”. Med strategin vill vi nå fler – och skapa ett modernt bibliotek som känns relevant för just folk i Malmö – där begrepp som mångfald, barn och unga, kultur, kunskap och entreprenörskap väger tungt.

Under 2009 och 2010 har vi blåst liv i strategins olika delar. Vi har gjort många värdefulla erfarenheter, vi har övat och prövat, begått fel och lärt oss nytt, vilket betyder att vi som biblioteksorganisation vid ingången av 2011 står med en stärkt kapacitet, som gör det möjligt för oss att gå vidare.

Det är sällan svårt att formulera strategierna. Konsten består i att omsätta de fina orden i verkligheten. För att bidra konstruktivt har vi alla gjort oss stor möda i en bitvis vansklig process, som har utmanat och provocerat talrika biblioteksintressenter: dagliga besökare, kulturskribenter och andra opinionsbildare, biblioteksprofessionella runtom i Sverige och inte minst medarbetare och ledare på Stadsbiblioteket i Malmö.

Därför är det verkligen uppmuntrande att kunna konstatera att vi har kommit ett gott stycke på väg och att de realiserade intentionerna ger oss mod att gå vidare.

Vad är den konkreta statusen för Darling Library?
I det fysiska biblioteket har vi tagit ett nytt samlat grepp om de överordnade ramarna. Vi har gjort Ljusets Kalender till fantasins och konstens hus, medan Slottet har blivit ett faktahus som erbjuder goda studie- och läsmiljöer och miljöer för modernt lärande. Lärmiljön är en stor magnet med exklusiva digitala möjligheter för användarna. Här finns potenta pc:ar, mac:ar och andra digitala ”devices” med talrika program – och hjälp att använda dem. 

Under 2010 har bibliotekets alla fysiska medier bytt plats mellan de två husen. Möbleringen har blivit öppen och flexibel med respekt för den storslagna arkitekturen och dess estetik. Med hjul på hyllorna i Ljusets Kalender kan det nu förhållandevis enkelt skapas plats för en arena med 200 sittplatser, som fylls vid arrangemang på Stadsbibliotekets Internationella Författarscen, eller andra stora begivenheter som med jämna mellanrum genomförs för barn och/eller vuxna.

Biblioteket som demokratisk mötesplats har högsta prioritet. Därför har antalet sittplatser ökat betydligt, vi är nu uppe i fler än 600 (och dessutom drygt 250 extra sittplatser vid olika arrangemang). Miljöerna har vi försökt inreda så att de ska passa en mångfald av brukaraktiviteter och kunna tillfredsställa önskemål om olika sorters sittplatser.

Att utveckla och prova nya förmedlingsformer är i fokus. Vi arbetar särskilt med att utveckla begreppet ”upplevelsedesign” och använda de spektakulära rummen som medier i sig själva för att främja inspiration och kunskap. Många exempel på förmedlingsarbetet kommer till uttryck i den redigerade och koordinerade programverksamheten som publiceras samlat i ett program vår och höst och i en mindre sommarversion. Antalet deltagare i programverksamheten har stigit med 32 % – från drygt 12 000 till närmare 16 000. Besökstalet för 2010 når med 930 000 besökare knappt upp till siffran för rekordåret 2009, men antalet är mycket tillfredsställande med tanke på den oro som varit under 2010 på grund av omflyttningar och ommöbleringar.

Apropå sommar ska vi inte glömma att utomhusbiblioteket också hör hemma i Darling Library-strategin och att bibliotekslivet under bar himmel fick en glad premiär med fina trädgårdsstolar och sommaraktiviteter för barn sommaren 2010. Succén fortsätter 2011.

Darling Library – digitalt
Människors vanliga liv och leverne i den digitala världen smittar av sig på deras förväntningar på de offentliga institutionerna, inte minst på biblioteket som kultur- och kunskapsorganisation. Därför har Darling Library också stora digitala ambitioner, och för att kunna förverkliga dem har vi flyttat personalresurser till digitalt utvecklingsarbete för att skapa en tillräckligt stor kapacitet för att kunna lyfta de avancerade uppgifter som framtidens bibliotek ska kunna hantera på ett professionellt sätt.

De konkreta resultaten av den digitala ansträngningen syns på nätet, där faciliteterna för användarna fortsätter att utvecklas så att alla i allt högre grad kan betjäna sig själva hemifrån och från andra plattformar, till exempel mobiltelefonen.

Vi arbetar med att ge tillgång till mer digitalt innehåll, men deltar också själva i produktionen av kunskap för att den vägen ge tillgång till biblioteksupplevelser på nätet. Vi podcastar till exempel bibliotekets internationella författararrangemang. Slutligen testar vi att vara närvarande på de sociala medierna, där vi experimenterar med relationsskapande kommunikation och  marknadsföring. Stadsbiblioteket har 2 303 vänner på Facebook och 725  followers på Twitter.

”Att lyfta blicken”
Att utveckla folkbiblioteket i ett hyperkomplext och mångkulturellt samhälle kräver nytänkande (gränsande till det innovativa), stor samarbetskapacitet och en kreativ öppenhet inför nya/alternativa arbetsformer, uttrycksformer och identiteter. För att säkra den nödvändiga kvaliteten, dialogen och delaktigheten i och omkring utvecklingsarbetet föreslog Stadsbiblioteket 2010 att strategiperioden skulle förlängas med 2 år – så att den nu sträcker sig över perioden 2009 – 2014. Detta förslag har fått politisk uppbackning.

Under 2011 fortsätter vi utvecklingsarbetet konkret i och omkring biblioteket, men vi tar också nya steg internt i organisationen, bland och med personalen.

Vi har behov för att ytterligare utveckla vår kapacitet och förståelse för vad det nya folkbiblioteket kan vara, hur vi kan arbeta och trivas i det, och vad det nya betyder för biblioteksprofessionen och de roller som ska spelas av nutidens och framtidens anställda.

Hypotesen är att inte bara Stadsbiblioteket i Malmö, utan också folkbiblioteken i största allmänhet behöver utveckla språket/diskursen/berättelsen om framtidens bibliotek – därför att det välbekanta språket fungerar bäst retrospektivt, men stänger av snarare än öppnar upp i förhållande till det gryende språket.

Vi behöver i en systematisk process sätta ord på det nya som vi redan har erfarenhet av och som har frestat oss att ta nya vacklande steg ut i ett okänt landskap. Nya stigar och spår ska fördjupas, förankras och utvidgas. Vi har bjudit in en rad externa parter – storstadsbibliotek och universitet från Sverige och Danmark – att delta i projektet som vi kallar ”Att lyfta blicken” och vi driver det från Malmö 2010 – 2013. Det kommer mer om detta i nästa blogginlägg.

Utveckling kostar pengar – eller hur?
Allting kostar pengar – inget tvivel om det. Men utveckling av kända offentliga verksamheter kan sällan förvänta sig extra anslag och fler resurser. Därför är grunden i Darling Library-strategin att den i huvudsak finansieras inom bibliotekets budgetramar. Det sker genom omprioriteringar, rationaliseringar och avveckling där det är möjligt. Vi söker medel antingen inom eller utanför Malmö Stad specifikt till den del av strategin, som biblioteket inte självt kan finansiera  – det vill säga verkstäder för barn, fasadförändringar samt förändringar av ytorna utanför biblioteket, vilka på sikt ska bli aktiva attraktiva mötesplatser.

Den del av strategin som biblioteket självt finansierar uppgår till omkring 25 miljoner. Den generella budgetpolitiken i Malmö har under senare år medfört en nedgång i bibliotekets anslag med cirka 2.5 miljoner per år. Det är märkbart att ekonomin nu på allvar börjar stramas till. Vi hoppas att strategins värde för Malmö Stad och vår förmåga att kommunicera den blir så överbevisande att ekonomin till att genomföra den fullt ut säkras.

Kinesiskt nyårsfirande med besök av artister från Pekingoperan. Foto Elin Eriksson.

Det är bara att lyfta blicken och titta på rätt ställe, så blir man positivt överraskad av den idérikedom och det sökande efter alternativa uttrycksformer, roller och verktyg som präglar många professionella kultur- och konstinstitutioner idag.

Bara ta en titt på Dramatens hemsida och se hur den traditionella teaterverksamheten kompletteras och sätts i perspektiv med verksamheten ”Dramaten&”, som iscensätter möten mellan publiken och stora författare, P.O och Siri Hustvedt, till exempel. Ja, till och med Mario Vargas Llosa, årets Nobelpristagare i litteratur, har Dramaten på sina affischer i december. På alla sätt storslaget, men också tankeväckande, att arrangemanget äger rum på nationalscenen och inte i Stockholms Stadsbiblioteks regi. Undrar varför och vad det betyder för omdömena om biblioteken när andra tar över på områden där biblioteken borde vara först och störst och tongivande?

Och tro nu inte att Dramaten bara satsar på säkra publikmagneter. Man vågar sig ut i mer experimenterande samarbeten. Just nu satsar de på ett samarbete med Bonniers Konsthall, nämligen grupputställningen ”Scenväxlingar”, som ”förenar stjärnor från den internationella konsthimlen med Sveriges mest välkända scenpersonligheter.… Här visas verk av konstnärer som arbetar i gränslandet mellan performance, teater, film, skulptur och installation”.

Nutiden präglas av konvergens och gränsöverskridande verksamhet. För slutanvändaren, besökaren, medborgaren är det förmodligen likgiltigt vem som står bakom, om bara det som erbjuds är rätt. I gengäld är det värt att tänka på för institutionerna, och däribland biblioteken, vad denna sammansmältning betyder för vår identitet. Finns den unika identiteten om 10 år? Eller finns den inte och hur ska vi i så fall förhålla oss till det? Det behöver vi tänka över och diskutera, tror jag.

Tillbaka till den gränsöverskridande tendensen mellan kultur- och konstinstitutioner. Det finns talrika goda exempel. Låt mig nämna tre:

• Betty Nansen Teatret i Köpenhamn, som de senaste åren gjort stor succé med projeket C:ntact, som initierar  ”kunstneriske projekter for unge med forskellige kulturelle og sociale baggrunde” och skapar ”levende møder imellem mennesker med den personlige fortælling som udgangspunkt”.
• Malmö Konsthall, som, inspirerat av Sjöwall & Wahlöös ”Polis, polis, potatismos”, sommaren 2010 bjöd in 15 konstnärer till ett utställningsprojekt, där fiktion och verklighet kunde mötas i Malmö på olika platser, som omnämns i romanen och som spelar en central roll för handlingen. Och även om vi var mycket glada för det är det i detta sammanhang mindre relevant att Konsthallen faktiskt bjöd in Stadsbiblioteket att samarbeta i projektet. Det resulterade i en välbesökt författarafton på Stadsbibliotekets författarscen.
• Konstmuseet Louisiana, som likaledes sommaren 2010 genomförde en hejdundrande litteraturfestival, där tusentals besökande vallfärdade dit för att uppleva samspelet mellan diverse konstformer.

Medan konst- och kulturvärlden utvecklas med passion och ambition, präglas debatten om de stora folkbiblioteken i Sverige på många sätt av högljudda intressenter som vill håll fast vid ”det kända”. Förmodligen grundat i en rädsla för att ”det nya” kommer att förytliga, störa och förhindra läsning och fördjupning. Men så behöver det inte vara! Det tecknas en skrämmande bild som skapar skepsis och misstänksamhet utanför biblioteken och påverkar stämningen och därmed handlingsutrymmet innanför.

Vi har ansvaret för att föra bibliotekens idé på ett säkert sätt in i en framtid som präglas av informationsöverflöd, snabb kommunikationsteknik, krav på flexibla och mobila lösningar och konkurrens om tid, mening och kvalitet. Vi måste hjälpa till med att hitta metoder som säkrar utvecklingsmöjligheter, inte minst på kulturförmedlings­området. 

På Stadsbiblioteket i Malmö är vi faktiskt på god väg, det bekräftas av att besökarna strömmar till och vi själva blir allt duktigare och modigare i vår utveckling. När vi gör något bra, gärna lite överraskande och inspirerande och ser till att marknadsföra det ordentligt, skapar det nya kontakter med intressanta potentiella partner som kan leda till nya samarbeten. Det är en positiv spiral, som ökar den gemensamma kapaciteten och handlings­utrymmet. 

Vi är inne i en spännande process, som kan hjälpa oss at klargöra vad framtidens bibliotek kan vara. Så att vi med en mindre omskrivning av Magrittes berömda ord kan säga: En fait, ceci est une bibliothèque! (Faktiskt, detta är ett bibliotek!